Det är fortfarande mörkt ute, fortfarande natt kvar och lugnet har lagt sig, också krampen men jag är klarvaken. Jag känner krampen genom min kropp, skriket klingar fortfarande i mina öron, bilden av din skakande kropp är etsad på hornhinnan. Jag kommer aldrig att vänja mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar